Terezín

Terezín är en plats av kontraster. Här finns den imponerande garnisonskyrkan, ritad av arkitekter som Heinrich Hatzinger, och de långa raderna av kasernbyggnader. Här finns också de tysta vallgravarna, där vattnet en gång kunde släppas in för att hindra anfall.

I detta galleri har vi samlat några av de vyer som bäst fångar fästningens dubbla natur: den militära storheten och den mänskliga tragedin. Bilderna är tagna vid olika tider på dygnet och året, för att visa hur ljuset förändrar upplevelsen av murarna.

Fri tillgång för alla besökare.

Den 9 maj 1945 befriades Terezín av den sovjetiska armén. Sedan dess har dagen varit en återkommande påminnelse om krigets slut och om de människor som aldrig lämnade platsen.

Årets ceremoni äger rum vid minnesmärket i garnisonsstaden. Programmet innehåller tal, musik och en tyst stund till minne av alla dem som led i gettot. Evenemanget är öppet för alla och pågår i ungefär en timme.

Kom i god tid – platserna kring monumentet fylls snabbt. Efter ceremonin finns möjlighet att delta i en guidad visning av Lilla fästningen.

Det var en kylig höstdag när det första spadtaget togs vid den västra kavaljeren. Kejsar Josef II hade personligen beordrat att en fästning skulle resas vid Ohře, och nu satte man igång. I tio år skulle tusentals arbetare bygga vallar, kasematter och murar – en stjärnformad anläggning som skulle skydda broarna mot preussiska trupper.

Terezín växte fram som en stad i staden. Här fanns allt som en garnison behövde: kyrka, sjukhus, bostäder och lager. När fästningen stod klar hade den dock redan förlorat en del av sin militära betydelse, men den kom att tjäna som viktig garnisonsstad i decennier.

I dag kan du vandra längs samma murar och se spåren av 1700-talets ingenjörskonst. Det är en påminnelse om att historia inte bara handlar om krig, utan också om människorna som byggde och levde här.